Funderar du någonsin på hur många människor man faktiskt passerar under en dag? (Detta skiljer sig självfallet åt beroende på var du bor och vad du gör under dagarna.) Alla som man ser som är ute och går, åker bil eller buss. Alla dessa personer har haft ett liv som har lätt fram dem just där de är idag.
När man snabbt ser nya personer så är det lätt att tänka på dem som schablonsbilder. Nästan som statister i ens egna liv. Ens egna liv som är fyllt av handling, konflikter, lycka och kärlek. När man lägger på en egna livs komplexitet på alla man träffar, att de också har ett liv (vilket de naturligvis har) med samma djup. Det blir nästan ett koncept som är lika knepigt att förra tankarna runt som när man funderar på hur stort universum faktiskt är.
Men en fördel med att låta alla människor ha sina komplexa liv är att man inte behöver reagera för mycket på det de gör i stunden. Ett arg muttrande kanske inte beror på dig utan är kanske bara toppen av en dålig dag.
Den tuffaste situationen att ha kvar detta tankesättet är när personer är långsamma. Det gör nästan fysiskt ont att vänta på långsamma människor. Men det är inte deras problem, utan mitt. För betyder inte det är min nästa livsutmaning är att ha tålamod? :-)
För några år sedan gjorde jag en serie med bussresa tema.
Är du nyfiken på den så går den att läsa här
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar