Tankar kring jämnställdhet

Under 2009 satt jag med i Länsstyrelsens jämställdhetsråd.

Jämställdhet är en fråga som jag brann för redan innan jag visste vad jämställdhet VAR. Genom att vara engagerad i frågan så länge så finns det vissa saker som är omöjliga att inte fundera på. Som när är något jämställd egentligen?

Ofta i de politiska diskussionerna eller i projekt så tycker jag den vanligaste definitionen är utifrån ett 50/50 perspektiv. Lika många tjejer som killar som ska söka teknikutbildning, ha lika många kvinnor som män som jobbar på dagis, föräldrar ledighet ska delas lika mellan föräldrarna ect...

I min tanke om jämställdhet så är detta målet med 50/50 uppdelningen både onödig och ointressant. Jag kan förstå det ur synpunkten av att makten och maktposter ska vara jämlikt uppdelat, men att ha ett samhälle med en 50/50 uppdelning känns bara rätt utifrån ett statistisk perspektiv, inget mer.

Det jag tycker är viktigare fokus är utifrån attityder. Attityder är bevisat betydligt svårare att ändra (och att mätta) och det är säkert en anledning att just det mätbara 50/50 perspektivet finns på så många ställen.

Skulle man få lika många tjejer som killar att söka in på teknikutbildningen så tror jag dock inte att det skulle hjälpa mot den att attityd som ofta finns mot kvinnodominerade yrken. Attityden mot t.ex yrkesgrupperna undersköterska, dagisfröken, flygvärdinna m.m är svår att beskriva. Men utifrån den offentliga debatten får man ofta en känsla att dessa yrken värderas minde än klassiska ”mangliga” yrken.

Istället för att satsa på att undersköterskor ska bli läkare (sjukvården skulle inte klara av om alla gjorde så btw...) så tycker jag det är dags att satsa på att undersköterskor ska värderas lika viktiga som läkare. Utbildning är inte lika lång och arbetsuppgifterna skiljer sig ut utifrån kunskapsbehov. Men jag kan inte förstå hur en yrkesgrupp som ändå betyder så oerhört mycket för hur patienterna upplever sjukvården och som tar hand om gamla människors vardagsbehov kan ses som en mindre viktigt uppgift. Utan deras insats så skulle sjukvården inte funka.

Det betyder inte att alla yrkesgruppen ska ha samma lön och förmåner, men att de ska uppskattas för vad de faktiskt ger samhället. Och den bistra sanningen är den att det är ofta klassiska ”kvinnoyrken” som drar det kortaste strået i den kollektiva värderingstabellen.

Jämställdhet för mig handlar inte om att det ska vara lika, utan att alla val ska ha möjlighet att värderas lika.

Samhället är komplicerat och det finns många aspekter och vinklar att titta ifrån. Men här delgav jag er en tanke som jag ofta återkommer till inom jämställdhet. Imorgon kommer jag vara med och ta emot Jämställdhetspriset på Växjö Resident. Vinnaren är Nätverket SIP, bl.a för Grrl Techs som jag var projektledare för.

Kanske syns vi då ;-)